Jag föddes i Helsingfors som det tredje barnet i en familj och växte upp under 1960- och 1970-talet i Rönnbacka som kallades för en utsiktsstadsdel pga dess höga klippor, hus anpassade till landskapet och dess stora skogsområden.

Under skoltiden var jag en ivrig fågelskådare och jag var scoutledare från unga år. Jag gjorde ofta utflykter i naturen och idrottade aktivt. Jag frossade i mig böcker som behandlade frågor om samhället, världens utveckling samt ekologiska utmaningar.

Från min far, som skrev ledarna för Helsingin Sanomat, anammade jag ett brinnande, och än idag bevarat, intresse för samhälleliga frågor. Valet att studieinriktning upplevde jag som oerhört problematisk, men efter plågsamt övervägande beslöt jag mig för den Tekniska Högskolan och huvudämnet industriell ekonomi genom avdelningen för Teknisk Fysik. Jag studerade även en dag på den Medicinska Fakulteten i Helsingfors, men jag fattade ett svårt beslut att lämna bort läkemedelskonsten. Min rektor på gymnasiet hade enligt upgift undrat över mitt ” den perfekta humanistens” val. Jag ville sysselsätta mig i branschen där samhället utvecklas snabbast, vilket jag trodde var bland internationella företag.

Jag fick chansen att göra mitt diplomarbete i dåtida Nokias klart mest internationella enhet Nokia Engineering, som förverkligade exportprojekt för elektrifiering och telekommunikationsnät, speciellt till länder utanför Europa. Civilingengörsutbildningen, som jag blev klar med 1983, avverkade jag i ett raskt tempo och i början av år 1985 skickade Nokia mig till Handelshögskolands delvis i USA utförda MBA-program, för att fortsätta mina studier.

Åren 1987 och 1988 jobbade jag på Nokias huvudkontors strategiavdelning under Nokia Chefen Kari Kairamos tid som strategiplaneringchef.

Jag började jobba på Nokias Mobiltelefonenhet som business development vice president innan jag fyllt 30 år.

Sex år senare grundade vi ett nytt Mobile Data terminal företag Aplicom, som köpte kärnan av enheten som jag ursprungligen sålde för Nokia. Därmed blev jag entrepenör. Jag hade då två små söner och hade flyttat från Esbo till Hyvinge med familjen. Aplicom handlade från start huvudsakligen med utländska kunder och partners och hade en lyckad tillväxtkurva på de nya fordons telematik marknaden.

Trots våran finskspråkiga bakgrund fick våra söner gå i Hyvinges lilla svenskspråkiga skola.

År 1999 blev jag ombedd att leda den globalt expanderade telekommunikationsföretaget Tecnomen, vars tillväxt och resultat hade avstannat på en otillfredsställande nivå. Det var början till en fartfylld femårig episod, då jag reste runt mycket utanför europas gränser och öppnade nya marknader, verkställde Tecnomens börsnotering (IPO) och deltog i företagetsförvärven.

Efter de fem åren med Tecnomen började jag jobba för att Aplicom, som vi grundade, skulle åter bli framgångsrik. Det var bråttom att återinitiera tillväxten. För mig öppnades en möjlighet att använda min tid och energi på även annat än jobbet och familjen. Jag hade även till att läsa. Vi hade flyttat till Grankulla där jag, tillsammans med mina vänner, grundade ProGallträsk-rörelsen, i vilken vi samlade en stor del av Grankullabornas underskrifter till en petition för att rensa Gallträsk, stadens enda sjö, från gyttja som människorna orsakat. Som en följd av min aktivitet blev jag ombedd att även ställa upp i de kommunala förtroendevalen. Samtidigt grundare jag ett annat företag Helpten som utvecklar och marknadsför kommunikationsservice för intelligent trafik.

I planerandet av produkter och service för den intelligenta trafikapplikationen har jag för första gången i rätt stor mån haft att göra med utvecklingen i Finland, både med myndigheterna och politiska beslutsfattare samt genom arbetet som kretsat mycket kring internationella affärer. Detta har lärt mig mycket nytt. Myndigheternas arbete är väldigt olikt de  internationella företagens. Mitt intresse att delta i Finlands samhälleliga verksamhet har aktiverats under de senaste åren efter att jag varit VD för olika företag i ca 25 år.

Våren 2012 agerade jag talesman för en samlad folkrörelse och en adress för att motsätta oss den påtvingade sammanslagningen av kommuner. Styrelsens tag i både kommun- och social och hälsovårdsreformerna slog mig med häpnad och en stor del av finska folket verkade hålla med mig. Grankulla är en otymplig hemvist för att motsätta sig styrelsens kommun- och social- och hälsovårdsreformerna, detta för att en så välbärgad kommun har tendensen att bara vara mån om sina egna fördelar. Jag har följt med kommunalpolitiken i mina förra hemkommuner Hyvinge, Esbo och Helsingfors, samt i hemkommunen av företaget jag leder i mellersta Finland.

Jag idrottar två till tre gånger i veckan för att kunna vara effektiv på jobbet. Framförallt spelar jag ishockey och basket. Jag njuter av att spendera tid ute i naturen. Jag har grundat en bokklubb i Helsingfor Börsklubb, där vi diskuterar, framförallt samhälleliga, böcker valda med en månads mellanrum.